1+1

Tänka sig.. Min Norge mobil kom sig till rätta. Dagskiftet hade hittat den bland puter o pläd alltså där alla filtar ligger inne på lagret. Hmm.. Tack!

Torsdag natt bestämde jag mig att det går inte mera. Jag har för ont. Det känns som mina axlar gråter. Så jag gick till legevakten på fredagsmorgonen. 10.15 fick jag mig en tid att se legen. Så Vi åkte till lägenheten som ligger ca 20 min från legevakten och åt frukost osv. När jag kommer in tillbaka till legevakten möter jag till min stora förfasan en hjord med sjuka människor som väntar på sin lege. Jag sätter mig i väntrummet och väntar. Och väntar lite till. Tillslut somnar jag där på den ytterst obekväma stolen i väntrummet. Cirka 11.15 ropar de fram mig till receptionen och berättar för mig att det har kommit in så mycke akuta fall att mitt fall får lov att vänta. Klockan 14 blev min nya tid. I min plan var att jag ändå skulle in till banken nu när den var öppen och jag visste att skulle jag åka hem till lägenheten för o få lite sömn skulle ja ändå bara behöva vända i dörren pg.a den långa resan.. Så jag klampa in hos Daniel, min kära vän, som bor precis brevid legevakten. Daniel sov och eftersom jag då ännu inte hade någon mobil eller något annat att ställa ett alarm med kunde jag blott sova i 15minuters intervaller. Klockan 14 är jag åter hos legevakten i väntrummet och väntar. Och jag väntar även nu lite till. Tillslut somnar jag även denna gång i den ytterst obekväma stolen. 15.15 mina damer och herrar blir jag inkallad till legen. Jag får étt suck, en skärp-dig-blick en sjukskrivning och en himla massa piller. SÅ lördag morgon blev det hemfärd med SwebussExpress. Kan säga att det är inte skönt att åka buss när man har ont..