... tomt...

Det var torsdag. Jag jobbade. Jag minns det som om de vore igår. Jag och en annan tjej frågade chefen om vi fick dra hem tidigare för vi skulle upp till skolan dagen efter. Så vi fick gå runt 11 tiden.. Nere i omklädningsrummet där vi hängde av oss våra förkläden och bytte skor frågade jag om hon ville ha skjuts. Jag hade ju trots allt bil för en gång skull och vi skulle ju åt samma håll. Nej tack svarar hon, Matilda hämtar mig. Jag ber henne hälsa, för Matilda känner jag sedan länge! Fotboll, Innebandy, Scouterna, Skola, Spice-girls, Badminton och låtsas kusiner. Jag går till sängs för jag vet att när jag vaknar kommer det vara en stor dag. Jag hade några repotage med i tidningen och ett vernissage med klassen. Det skulle bli en stor dag. -Men dagen blev bara tom och oförglömlig. När jag slår på min telefon på morgonen ringer det genast. Hon i andra änden gråter och säger förlåt att jag måste berätta det på detta viset men.. Det skedde en bilolycka inatt, passagerarna överlevde med vissa mer allvarliga skador än andra men föraren dog. Föraren var Matilda.

Min telefon fortsatte att ringa. Det var den ene efter den andre. Ryktet hade kommit ut i byn att föraren som dött var en 18-årig tjej från Munkfors som precis tagit sitt körkort. Det fanns två sådana i den byn. Jag och Matilda. Så min telefon fortsatte att ringa.

Jag glömmer aldrig hur de lät när jag svarade i telefonen. "Sara? är det du?! Ååh vad glad jag är att höra din röst, vad glad jag är att du lever!" Jag har känt mig hemsk men fruktansvärt tacksam till livet. Tills jag inatt stannade upp och märkte vart jag egentligen är. Jag har ett städjobb som jag inte ens gillar, jag har inga nära vänner för varje gång jag har börjat fått en nära vän har jag flyttat eller så har något hänt, OCH jag har en pojkvän som inte kan överbevisa att han älskar mig för jag vägrar tro det är sant. Det var en gång i tiden jag stod med nästan bara de högsta betygen, två stipendium och höll studenternas tal då framtiden såg ljus ut. Jag skulle bli nåt stort. Men jag blev tom och glömd. Ungefär som den där fredagen..

Det var en gång i tiden.. men det är längesedan nu.