löven faller.

Löven ändrar färg och dinglar sakta, faller ned mot backen. Redan har det snöat i de norska fjällen. 50 cm. Vägen stängdes av och det var bara för folk att välja en annan väg. Lite som mig. Jag faller med. Jag dinglar sakta och ändrar min färg. Vägen stängs av och jag väljer en annan väg att vandra. Jag väljer min väg.

Det var inte jag som bröt med honom, det var han som för länge sedan gav upp. Han mötte mig inte på halva vägen. Han förstod inte den första gången jag nämnde det. Han insåg det inte den andra gången jag sa det. Han fatta inte ens den tredje gången då jag var tvungen att skrika det. Så nej, det var inte jag som bröt med honom. Han visste att jag inte skulle be honom att möta mig på halva vägen en fjärde gång. Han gav upp. Jag går vidare. Hur kallt det än må låta.

en ny slags tomhet.

Jag vet inte hur jag mår, jag vet inte hur jag tänker och jag vet inte vad som är bra? Men jag vet väl hur jag känner.. och hur jag länge har känt. Jag vet inte varför jag känner så? Jag är ledsen. Jag är nere. Och jag drar ner julius. Jag drar ner han så att han drar ner mig. Vi går runt runt runt i en himla ond cirkel. Så jag hoppar ur. Jag lämnar och bestämmer mig för att sluta vara ledsen och nere. Jag ska gå till botten med det här. Jag vill inte förstöra mer. Så jag hoppar ur den onda cirkeln.. och jag måste börja med att vara själv! Det suger. Jag älskar Julius.

Jag bor hos Johanna. Till fredag ska jag till Karlstad. Kräftskiva. Jag längtar efter familjen. Jag glädjer mig över att Johanna följer med. Kan inte sluta tänka vad kul det hade varit om allt var som förut och Julius hade följt med. Men jag ska ju vara själv.. REHABA SARA, REHAB!