Halva.

I går vankades det 50 års fest. De var riktigt skôjj. Z's mamma e nästan lika härlig som sin dotter. De va goa gubbar, flotta damer och det full rulle hela kvällen. Trubaduren/underhållaren Örjan fick ett väldigt gott öga på mig så fort han klev innanför dörren och där var detta öga fast. Känns underbart att ha en man i sina bästa år med ölkagge och samma underbara namn som min far som raggar på mig. Sedan kom lilla Kaj utan hår, även kallad kajsa och bokstavligen slängde upp mig på axeln och bar mig bort till dansgolvet där alla super-säkra dansare buggade loss. Så det var bara för mig att hålla mig från att skratta ihjäl mig, bita ihop och plocka fram mina sylvassa bugg-steg. Efter dansen fick jag en applåd, en klapp i ryggen och ett "du brukar inte bugga va?" moahahaha..
Det var i varje fall skôjj och jag åt 6 st varmkorv i bröd. Mumms i magen! =D

Är faktiskt lite nervös för imorgon. Det blir resa tillbaka till norge-land och tillbaka till jobb. Får se om, och hur länge, mina axlar orkar jobba för mig. Men det är ju inte riktigt där min nervositet ligger... Jag ska träffa han igen. Har saknat honom men är ändå riktigt förrvirrad och besviken. Vet inte om jag kan vara besviken? Att han är det förstår jag. Jag är väl mest besviken på hur allt blivit. Att allt bara egentligen rinner ut i sanden.. Det stör mig och mitt bröst värker.. Men jag kan inget göra. Kan aldrig riktigt ändra på hur han ser mig. Det är ju ändå han som ser och jag antar väl att han bestämt sig.. =/ Kommer bli en tung vecka...