Flummarn...

Återigen hade jag drömt om de där underliga gröna molnen på himmelen. Även denna gång fanns de där enorma svarta fälten. På ett fält sprang en rosa ponny. Det fältet låg tre fält bort från mig och min sängs fält. Jag hade aldrig sett något så vackert som det jag såg i mina drömmar. Aldrig ville jag vakna. Aldrig mer ville jag stiga upp ur min säng för att som alla andra dagar i veckan inse att jag var försenad. Försenad till ett liv jag inte ville ha. Jag hade länge undrat vad som gick snett. Varför allt blev så fel? Länge trodde jag att jag skulle bli serverad ett svar, så jag vände på mig och la mig på magen och fortsatte att drömma om de underliga gröna molnen och den rosa ponnyn.