En syster, ett regn och en vinröd gammal Saab.

Innan Vi for till norge denna vecka spenderade jag fredagen med min syster i karlstad. Och det blev kalas.. som det brukar bli :) Satt hemma vid köksbordet och töntade oss med min nya mobil och tog en massa pose-kort :) Blev senare under kvällen utgång till den glada ankan!

Väl i norge så bara regnar det och jag kan lova att det är lagomt kul att ha ett fysiskt jobb ute/inne när det regnar. Vi åker runt i våra stora bilar där inne på gardermoen och letar efter våra flyg som vi fått välsignelsen att städa. Får en lista på 5-6 flyg per natt som vi ska hinna med innan kl 7. När vi hittar något av de flygen vi ska ta, parkerar vi bilarna utanför flyget och om vi har tur kånkar vi in alla grejer i hissen nedanför gaten men det har vi sällan så vi brukar få bära upp allt!

Det är traser (kluter), mopp, dammsugare (stövsugare), tidningar (blader), påfyllning till toalett och kök (påfyll til do og kökken), kit (Vilket är en väska med påfyll av lite alltmöjligt som ska vara kvar under resan) Och eventuellt skåp och lövemat som det heter. Så det är endel att kånka på. Om det då regnar blir en själv inklusive att dessa grejerna blöta den lilla biten en skall bära dem upp till gaten och flyget! Lagomt kul när en bär linne vilket jag oftast har då det är sjukt varmt inne på flygplanen. Så jag blir lite klibbish kan jag säga..

Då det äntligen var söndag och dags för sista natten innan en veckas ledighet kännde jag en enorm lättnad över att få slippa vara klibbish. Jag hade lagat massäck att äta på bilfärden hem då den ibland kan få min mage att skrika nåt så grymt efter mat. Skitsmart för då slapp vi stanna efter vägen och komma hem tidigare. Andreas hade ju fyllt år och hans mamma stod hemma och ville bjuda oss på frukost buffe när vi skulle komma hem måndag morgon. Så jag ville HEM! Men när vi satt oss i bilen, den vinröda gamla saaben som tillhör min rumskompis som står en bit promenad bort från jobbet insåg jag att jag hade glömt vår massäck i kylskåpet! Attans*

Bilen började rulla och var i färd med att ta oss hem. Och det gick jätte bra. Jätte bra fram till ungefär 2 km utanför Charlottenberg. Då stannade den. Den vinröda gamla saaben ville inte åka längre. Så där stod vi. Tre slitna varelser vid vägkanten, svettiga och iförda våra arbetskläder. En naiv tanke slog oss alla att det var nog soppatorsk vi fått. Bensinmätaren hade tydligen levt sitt eget liv de senast e 10 åren så det kan ju faktist bero på bensinen. Ett par snälla kostymnissar stannade till vid bilen och undrade om de kunde hjälpa. Jag och Andreas kasta oss in i deras bil och bad dem att köra oss till närmsta bensinmack vilket vi trodde låg i slutet på raksträckan, för bland grantopparna skymtade vi ett par flaggor. Men när vi kom dit var det ju ingen bensinmack. Bensinmacken låg efter nästa racksträcka. Vi klev ur, tackade och lånade en dunk inne på statiol och tankade. Så började vi vår vandring tillbaka. Vi trodde att om det går två personer i arbetarkläder längs en landsväg och liftar varav den ene bär en bensindunk så tar nog någon upp oss. Det var ju bara ungefär 2,5 km. Men vi trodde fel. Så vi gick. Och gick.

Väl framme hällde vi i bensinen men den vinröda gamla saaben ville inte! Då blev jag arg!

Hur mycket jag än inte ville det så var den bara att ta med sin plånbok och telefon och börja vandra igen. Tillbaka till macken som ju låg bredvid Charlottenbergs köpcentrum.

Visste du att mellan två vita reflexstolpar vid sidan av vägen är det exakt 72 st arga Sara steg?

Jag strapserade iförväg medans de andra inte alls hade brottom och lunkade efter. Tänke gå in på systemet och köpa mig en kvarting. Men det blev en kaffe istället.

12.30 kom vi hem!