Jag har ett litet problem. Ett litet problem som kallas Sara. Jag har alltid varit lite små arg på min mamma för att hon aldrig vill se mig som en vuxen kvinna. Hon vill alltid se mig som sitt barn, sin lilla flicka. Men jag har insett en sak. Det är ju inte mamma jag ska vara arg på! Så länge hon ser mig som ett barn så är det för att jag är det. Jag tycker kanske själv inte att jag är ett barn men bevisligen så är det så. Jag vill så gärna växa upp och jag vill att min mamma ska se mig som sin dotter, inte som sitt barn. Och det är det jag ska börja arbeta med. Först och främst måste jag våga vara mig själv. Inte spela massa roller för att passa in. Inte kalla att jag är något jag inte är. Jag måste våga vara jag. Jag tror att det kan vara där jag måste börja. Var jag, 100 % jag. Men jag vet inte om jag vågar.. visa mig. Kommer jag bli omtyckt? Kanske. Men jag kommer växa upp och jag kommer att sluta vara arg på min stackars mamma som bara försöker förstå mig. Inte så lätt för henne när jag knappt förstår mig själv. Men det sker förståss om jag bara vågar...
En bra början är bra vänner. Och en sån ser jag i Hanna. Med hanna är jag jag! Och jag måste bara tacka så sjukt mycket för en underbar dag i karlstad med Hanna och Jeanette. Vi var och åt lunch, shoppade kläder, en mobil, (inte till mig asså för jag har ju den bästa mobben), åt middag och sen kollade på bio. Mamma mia! Herregud vad mycket bättre den var än vad jag trodde. Nedan visas middagen :)
i korgen en clubsanswich, räkmacka och min älskade ceasarsallad!
1 kommentar:
Jag gillar dej Sara, som fan!! i morgon rockar vi!
Skicka en kommentar